Morbida jag ?

Matts tycker att jag är morbid. Jag har alltid gillat sjukhus serier, med hjärtoperationer och allt man kan få se. Vet inte vad det är som gör det så intressant. Matts kan inte titta på något sådant alls.
Ni skulle bara veta hur jobbigt han hade det när jag fick hjärnblödningen. Vad vi visste åkte ju jag bara in för en bihåleinflammation. Det var vad första läkaren sa att jag hade. Men andra läkaren skickade mig vidare till akademiska då det inte fanns nå spår av bihåleinflammationen. Väl där, när jag låg ochh väntade på hjärnröntgen brast aneurysmet som satt på huvudpulsådern. Så istället för att jag kom hem fick Matts komma till mig.
När jag vaknade upp från operationen sjöng jag någon sång om att jag inte var hjärnskadad, vilket Matts fann väldigt konstigt. Men det var så det kändes för mig. När jag testat att röra fingrar och tår och räkna baklänges och det fungerade så var det ju ingen fara.

Så fort någonting skulle göras med mig, tas prover eller vad det än var gick Matts undan. Han klarade inte av att se på. När jag sen dessutom bad om kopior på hjärnröntgen tyckte han att jag var totalt "sjuk". Han har nog inte tittat på dom en enda gång =) Nu har det snart gått 3 år sedan och jag är fortfarande tacksam att jag lever, då jag får höra det varje gång en läkare tittar i mina papper. Du skulle inte varit här idag säger de flesta så nu vet jag det.

Igår var jag och gjorde en ultraundersökning på mitt hjärta eftersom de hört blåsljud på det.
Nu har jag varit och tagit ultraljud på hjärtat också och tror inte jag haft så roligt på en undersökning nån gång. Killen som gjorde undersökningen var jättetrevlig vi pratade och skrattade igenom allt. När han tagit de bilder han behövde frågade han om jag ville se mitt hjärta och det ville jag naturligtvis. Så han visade hur klaffarna öppnade ock stängde sig, hur blodet pumpade in och ut .Så nu har jag sett mitt eget hjärta arbeta rätt så häftigt.
Sen hämtade han överläkaren som skulle titta igenom och se ifall det behövdes fler bilder. Han började med att skämta om att det var han som var doktorn och bestämde. Sen gick de igenom bilderna och han började prata om hur förvirrad han var och att han inte förstod sig på den nya utrustningen. Så till slut hade vi kommit fram till att han var en förvirrad doktor som inte förstod sig på nymodigheter. Skrattande insåg alla att det inte var speciellt förtroendeingivande.

När jag kom hem berättade jag för Matts att jag sett mitt eget hjärta arbeta och han tyckte jag var så morbid. Man ska inte se sådana saker enligt honom =)

VÅREN ÄR HÄR

Nu vet jag att det är vår. Mina fröer har kommit.
Igår satte jag igång med en av mina favorit sysselsättningar. Så alla fröer. Det är blommor, kryddor , tomater mm. Naturligtvis går man där och tittar på en gång ungefär som man tror att det växer över natten. Lika varje gång ,otåligt väntande på att se det första gröna.
Jag har ett litet plastväxthus som jag gror allting i inne. Det står där i köket. Men det är lte trasigt så man kan inte stänga det. Det tycker man ju inte ska göra något eftersom det iallafall står inomhus MEN Melissas katt hittade öppningen. Jippie ny lekstuga kombinerat med kattlåda. Lagom roligt att komma in och se att det är jord på golvet. Den katten har vi fått för våra synder och alla andras med tror jag.

Måste erkänna att jag som utger mig för att inte vara skrockfull faktiskt varit det angående sådden och växthuset. Året jag köpte det var jag så nöjd. Kom igång med sådden sent det året av någon anledning. Men det kändes bra att fixa med det. Men dagen efter fick jag min hjärnblödning. Ett av mitt stora problem då var om någon tog hand om mitt växthus, helt trivialt. Så jag har faktiskt inte använt växthuset till sådd inomhus efter det. Men i år bestämde jag mig att övervinna skrockfullheten så nu är det på plats. Känns bra.

Så nu är det bara att försöka stänga katten ute och vänta på det gröna.

Faktiskt har Matts också tjatat på mig att så blommor mm . Annars om åren har han mest tyckt det varit jobbigt men han har väl fattat att det är ett intresse för mig . Efter så många år har även det gått in =)

Tillbaka i tiden

<

Vad jag saknar tiden när Melissa var liten. Missförstå mig inte jag älskar tiden som är med henne nu också. Bara det att man önskar att tiden stannade upp lite när de är små.
Kommer ihåg en jul, vi hade en låda mandariner stod under granen. På kvällen när vi sitter och tittar på tv är plötsligt Melissa borta, ropar på henne men inget svar. Sen hör vi ett skrapande ljud ifrån julgranen, där under sitter Melissa och fullständigt vräker i sig mandariner, överlycklig. Bara att inse att under granen var inget bra ställe om man ville få mandarinerna att räcka ett litet tag.

Vi fick alltid paket från Matts bror i USA till julen, det var så spännande att öppna. Melissa visste att det fanns godis och presenter till henne där. Jobbigt att vänta med att öppna tills Matts kom hem från jobbet, men hon tjatade inte visste hur det skulle vara.
Vi fick alltid M&M i de där paketen. Ett år fick gröna och röda var jättefina i skålen och väldigt goda. Skålen hade vi stod på ett lågt bord vid köksöppningen till vardagsrummet. Efter ett tag började vi fundera varför de var så kladdiga, svaret var detta. Varje gång vår hund Magick gick förbi där vred han huvudet, kastade ut tungan och snodde en chokladpralin, därför blev det kladdigt . Hur många vi bjudit från den skålen törs jag inte tänka på . Men ingen dog =)
Nu har M&M kommit till Sverige så nu kan vi köpa själva.
Matts har gjort en bok till julen alla jular sen Melissa föddes. I boken finns det alltid en liten nisse som ställer till det för sig och andra hans namn är Lummel. Lummel har alltså funnits i Melissas liv sen hon föddes. Det konstiga med Lummel är att på något sätt blivit en levande person för oss alla. Tror Matts kommer få göra sin julbok i all framtid, för Lummel får inte försvinna. Han är nog ett minne för livet , kanske han kommer följa Melissa även i vuxen ålder.

CykelTUR

Efter 1 vecka av sjukdom börjar det kännas lite jobbigt. Matts har ju legat sjuk sen förra fredagen, melissa sjuknade in i onsdags. Min hals startade igår. Så nu är det bara att ge sig den på att jag inte ska bli sängliggande. Ska in igen på tisdag och ta ultraljud på hjärtat, har alltså inte tid att bli sjuk.
Men som ett litet + i all sjukdom fick jag en cykel idag, tur va. Gick ner till vårt förråd idag och skulle hämta lite grejer. Mitt emot vårt förråd har en gammal tant sitt. Ända sen vi flyttade in här har jag tittat på en cykel hon har hängande i taket. Funderat på att fråga henne om hon ville sälja den , men det har inte blivit av. Nu har tanten blivit sjuk och tagits in på hem, så jag har trott att det var kört med den cykeln. Idag var hennes son där och städade ur både förråd och lägenhet.
När jag är i förrådet kommer han in för att tömma hennes, vi hälsar och pratar lite om Lily. Då frågar han mig om jag vill ha en cykel och en spark. Står där lätt förvirrad innan jag fattar vad han frågat, naturligtvis vill jag ha spark och cykel.
Så nu är jag ägare till en Hermes dam cykel tillverkad i Uppsala på 40-talet. Den är jättefin. Sonen berättade att Lily fått den i konfirmationspresent. Hon har inte cyklat på 20år men vägrat göra sig av med cykeln eftersom det var ett minne av hennes pappa. Pappan lagade cyklar här i Månkarbo när hon var ung.
Vilken cykeltur.

Födelsedag och sjukdag..

Vilken helg. Började i fredags, Melissa fyllde 15 år då. Hade inte köpt någon födelsedagspresent utan skulle in till Uppsala på förmiddagen. Startade dagen med att göra toast till Melissa , Matts och jag väckte henne med inte så vacker sång. Matts dålig men gick och jobbade . Själv åkte jag till Uppsala för att köpa mobilen hon skulle få. Naturligtvis hade affärerna inte öppnat när jag kom . Inget öppnar före kl 10. Men sen var det bara att hitta bästa mobilen till bästa priset + lite andra presenter.

Hem med buss, ut med hundarna sen kom mamma och pappa för vi skulle vidare till Tierp och handla. Handlade i Tierp , hem , städa och förbereda för gästerna som skulle komma och sova över hela helgen. Matts kommer hem från jobbet tvärdålig. Bara att inse att jag skulle få ordna Melissas födelsedagsparty ensam.
Sen fortsatte helgen i ett galet tempo för mig, Matts liggande hostande och ömklig i sovrummet.
Melissas födelsedag och helg ordnade sig rätt hyfsat iallafall.
Tur man är hyggligt stresstålig.
Matts ligger fortfarande sjuk och tycker vi kvinnor är orättvisa som påstår att karlar är gnälligare än oss. Men jag vet inte jag, om det är så fel.

Social abstinens

Vissa dagar är bara så tråkiga. Jag får social abstinens.
När man går hemma hela dagarna utan att träffa några människor alls så blir jag nojig till slut. När man jobbar så är det skönt att komma hem till lugnet och slippa människor ibland. Bara var ifred och njuta av tystnaden. Men när man gått hemma flera år så är tystnaden kvävande vissa gånger.

Att träffa folk i affären, eller på hundpromenaden räcker inte för att tillfredställa det sociala behovet. Idag har jag haft en sådan dag att jag verkligen önskat att kunna gå och jobba igen. Träffa nya människor och få nya intryck, det är ju så stimulerande.

Har tur att jag ibland kan få hjälpa till på skolan. Att kunna diskutera med dom i lärar rummet och prata med barnen. Förut hade jag hyresgästföreningen där jag träffade nya människor hela tiden. Men efter hjärnblödningen blev det för mycket så det var bara att sluta med det.

Nej jag får nog hitta på något annat att göra så jag träffar lite folk igen.
Nog med självömkan nu. Solen skiner och det är en underbar dag.

Internets storlek

Otroligt vad man kan vara med om tack vare internet. Jag har ju skrivit om min pappas tid på cirkusen. Händelser som pojken som fick armen avsliten av en isbjörn mm. I söndags fick jag en förfrågan om ,när det hänt och om jag visste vart.
En kvinna hade hört historien om hur hennes mors morbror fick armen avsliten av en isbjörn. Men de hade trott att det var en arbetsolycka och historien en skröna. Ringde upp pappa och fick alla uppgifter om vart och när det hänt. Skickade sen ett mail till henne. Pappa själv har ju alltid undrat hur det gick för pojken så jag passade på att fråga om det också. Får se om jag får svar på det.
Känns rätt enormt att just hon läste min blogg, världen är rätt liten med internets hjälp.

Mamma för ca 70år sen

Jag har fått ett arv efter min morfar som jag är så glad för. Alla hans dior och kort. Tänk att se sin egen mor som liten. Nu för tiden är ju inte det något konstigt. Men för alla oss som har föräldrar som är äldre än 70år är det rätt fantastiskt.

Efter morfars död hade vi alla dior länge utan att kunna se dem. Projektorn var trasig. Till slut fick vi tag på en begagnad som vi köpte. Sen satt vi fler kvällar en vinter och tittade på hans bilder. Så roligt att kunna uppleva lite av hans liv genom bilderna.

Från att jag var liten minns jag hur han alltid hade kameran med sig. Hans käraste ägodel. Han tog bilder på allt.

För 2 år sedan skaffade vi en scanner som klarade av dior, vilken julafton. Nu kan man få tillgång till bilderna mycket lättare. Så kul.

Den här gången vill jag dela med av några från det att morfar gjorde "lumpen" tills det att mamma var liten.

nettepuma - familj , hundar och livet

nettepuma - familj , hundar och livet

Filmhelg

Den här helgen ska vi titta på nå bra filmer. Vet inte riktig vilka bara.

Förra helgen såg vi en så himla bra film . From Paris with love. En film man bara måste se om man dels tycker om John Travolta och filmer det händer saker i hela tiden.

Har ju rätt bred smak när det gäller filmer. Gillar action, skräck, drama, krigsfilmer och Wallander (svenska deckare). Sen är det roligt att sätta sig med Melissa och se fiction, anime eller någon varulvsfilm.

Vad det blir den här helgen är jag inte riktigt säker på.

Matts har lite grimmor mm att laga imorgon så han blir väl på sadelmakeriet en del av dagen. Jag får väl hoppas på bra väder , så jag kan ta någon långis med hundarna.

Dagen har varit så skön, har blivit på bra humör igen. Har haft några dagar med ett hemskt lynne. Man skyller på så mycket. Man är deppig och lynning för man är tonåring, har penningproblem, kärlekstrubbel, hormonrubbning vid mens, med barn eller övergångsåldern. Kan man helt enkelt inte vara på ett j-la humör ändå utan att ha något att skylla på.
Man kan ju vara glad utan anledning.

Snart är det dags att ta kvällspromenaden med hundarna så jag avslutar nu , skriver mer imorgon. Kram på er

Misslyckad cosplaymamma

Helt värdelös, det var jag det idag. Melissa har i 1 års tid byggt upp glädjen för cosplay weekenden i Uppsala nu i april. Hon har tjatat om att vi ska beställa biljetter och peruker, sy kläder mm. Hon har levt för det här hela året. Hennes liv kretsar en stor del till kläder, peruker mm.

Eftersom jag är som jag är har jag sagt att vi hinner köpa biljetter.

Jag vill ju veta vem hon ska åka med , att de får åka och sånt en mamma vill veta innan jag beställer biljetter. Idag tyckte jag det var dags och gissa vad. BILJETTERNA ÄR SLUT.. Den värdelösaste mamman i hela världen. Hon hade ju tryckt på hela året om att allt skulle ordnas.

Stackars Melissa , stängde in sig gråtande på toaletten. Det har ju bara varit 1 sak hon önskat sig riktigt mycket , hon kunde varit utan alla julklapparna bara för att få gå på cosplayeventet.

Vad göra , jo sätta sig vid datorn och leta andra cosplay event. Hittar ett men törs inte säga något innan jag vet att biljetter finns. Lyckan är gjord det finns biljetter så nu blir det i Stockholm istället på fryshuset. 2 biljetter beställda. Sista dagarna på sommarlovet så nu finns det något att se fram emot igen.
Till all lycka verkar det bättre, man får fota där och gå runt på ett helt annat sätt.
Så från misslyckad cosplay mamma till världens bästa mamma.

Hundar på gott och ont

Igår hade Gimmick ett anfall på dagen, på kvällen är han sig själv igen. Eftersom han börjat höra så dåligt har man extra koll ute på honom. Igårkväll fick min vanligtvis lydiga hund för sig att springa ifrån mig på vägen hem. Han hör när jag visslar men då fick det motsatt verkan, han sprang fortare. Trappan har han inte tagit med sån fart på länge.

Eftersom jag blivit så ledsen och rädd på dagen så känns det inte helt rätt att läxa upp honom. Men bara att göra det, gamla hundar får en tendens att tycka att de kan göra lite som de vill. Ålderns rätt.

Lite jobbigt det där när man alltid kunnat ha honom lös tidigare. Nuförtiden när man går i skogen kan han få för sig att gå åt ett helt annat håll. Sen upptäcker han att vi inte är med , då blir han lite upprörd och lätt panikslagen ser det ut som. Han ställer sig och tittar sig omkring sökande vart vi är. Med dålig hörsel kan han ju inte lyssna vart vi är. Använda nosen glömmer han i början. Sen ser det ut som han kommer ihåg nosen och börjar använda den istället.

Svårt även för hundar att bli gamla.

Han älskar att leka fortfarande. I skogen jagar han unghundarna och rumlar runt. Orkar inte lika länge och snabbt men lusten finns iallafall.

Gammelhunden Gimmick

Idag blev det en jobbig dag. Inte så att jag fick mycket att göra nej, Gimmick fick ett anfall igen. Han får kramper och blir totalt borta. När han vilat 20minuter är han som ny igen. Men det är jobbigt för jag vet att vi inte kommer att ha så lång tid kvar. Han ska få sluta värdigt när det är dags.

Gimmick är en härlig hund. Han kom till oss när han var 11 veckor och det första han gjorde var att springa runt hela tomten och gräva upp alla grisöron och andra äckliga saker som Magic hade grävt ner. Det Magic hade gömt under flera år tog det Gimmick 1 vecka att hitta.

Gimmick har alltid varit väldigt mjuk, jag var ju van med en tuffing innan så det tog ett tag för mig att hitta balansen med honom. Men sen har vi haft många roliga år tillsammans.

När Gimmick var ca 6månader så låg han på gräsmattan hemma, bredvid en hög sly som vi tagit ner. På tomten hade vi ett skatpar bodde och de hade ägnat en tid åt att reta Magic. De gjorde samma sak med Gimmick sprang runt honom och nöp honom i svansen. Det dom inte var beredda på var att det här var en snabb hund, han snurrar runt får tag i en av skatorna i stjärten och håller den. Till slut lyckas skatan komma loss och gömmer sig i slyn. Sen hade vi ett skatpar som blev helt vansinniga i fler veckor så fort Gimmick kom ut.
Det finns många historier med Gimmick men jag berättar mer sen nu ska jag lägga mig bredvid honom och gosa lite.

Mitt galna djurliv

Har alltid haft djur. Som liten växte jag upp med en mellanpudel som var stor som en stor pudel.
Den stackars hunden fick utstå mycket. Lufsen hette han och var världens snällaste. Han fick åka barnvagn liggande på rygg klädd i nå gamla kläder. När man var ledsen eller sjuk vek han inte från min sida. Nackdelen var att han ville ligga på magen på en när man var sjuk.
Sen hade vi undulater, de flög fritt inne vid poolen och förökade sig som bara den. Men de drunknade också vartefter. En dag när jag kom hem från skolan hade pappa gett bort alla. Det var första djursorgen.
När jag var ca 11år tog vi över farmors foxterrier. En riktig ettrig sak men samtidigt snäll. Rätt var det var visade det sig att hon skulle ha valpar. Syrran hade tagit dit våra kusiners hanhund också foxterrier när hon löpte. Marshella fick 5 valpar. 3 tikar och 2 hannar. 3 valpar gav vi bort till vänner 2 blev kvar.
När jag var 15år så avlivades pudeln han var då 17år . Hemsk upplevelse.

Sen vid 18års ålder köpte jag min första egna hund. Lorry en blandning av dvärgcollie och dvärgsnauzer. Han var verkligen egensinnig.Han trodde han kunde spöa en irländsk varghund. Vars huvud var lika stort som hela Lorry.

Lorry hatade vatten, en dag gick vi vid en stor å som var natetäckt alltså helt grön yta. Han tittade frågande på mig om det gick att gå där och jag sa åt honom att gå dit. Hunden plumsar i och kommer upprusande , helt galen på mig skäller och hoppar. Sen springer han till min pappa och beklagar sig, på mig igen och så håller han på. Han förlät mig inte på hela dagen.
När han var 5 smet han för min pappa och sprang rätt ut på vägen, jag var bortrest. Han låg 2 veckor på Ulltuna med käken helt avslagen. de trodde de kunde rädda honom men efter andra operationen visade det sig att tungan var förlamad. Han skulle aldrig kunna äta själv.

Efter honom blev det Magic en schäfer,jämthundblandning. Han var naturligtvis också speciell, vilket jag har tyckt om alla mina djur, på olika vis.
Han snodde alltid smultrona som man skulle plocka, kommer ihåg när Robert var liten och vi skulle plocka smultron. Robert blev vansinnig till slut och saa åt mig att ta bort Magic därifrån. Så fort Robert satte ned handen dök Magic ner och åt upp smultrona. Han var också väldigt uppfostrande med andra hundar. Startade aldrig nå fighter men blev det så slogs han schysst. Han sa ifrån om andra hundar gjorde fel exempelvis att de hoppade på människor. Kompisens hund hoppade alltid men Magic sa till henne en gång efter det skötte hon sig.
Kommer ihåg en natt när Magic väckte oss. Vi förstod ingenting men följde med honom in i köket. Där inne lekte katten med en råtta hon fångat. Magic går fram lägger tassen på ryggen på henne och släpper inte förrän vi tagit råttan och släppt ut den. Han var de mindres beskyddare.
Sen skaffade jag en till schäfer som tyvärr hade missköts, den var 11 veckor och totalt nedtryckt, kunde sitt ligg och lite mera saker. Livrädd för karlar. Shadow fick han heta. Shadow hade jag bara i 2,5 år då han blev sjuk och började visa väldigt dåligt beteende.
Magic blev 13år och jag saknar honom fortfarande.(Likaså de andra)
Sen blev det dags för Gimmick att komma in i vårat liv. Honom valde inte jag utan han valde Melissa. Hon var 3 år och fick naturligtvis följa med när jag skulle titta på valpar. När vi kommer in i köket går Gimmick direkt fram och välter Melissa genom att gå under henne. Sen lägger han sig i hennes knä.Då var det kört , hade inget att säga till om.
Jag kommer att skriva egna historier om honom senare.
Nu har vi även Jerome en stor vild kille.
Har även haft katter genom alla år , dessutom tamråttor. Men det blir också berättelser senare.

Helgfrämmande

Vi har haft besök hela helgen. det började med att Melissas kompis Beatrice kom i onsdags. Sen kom hennes mamma i fredags. Tycker det är jättetrevligt med besök MEN.
Kan inte rå för att jag tycker det är skönt när de åker hem. Då kan man göra som man vill igen. Behöver inte ta på mig något om jag behöver gå på toa mitt i natten. Kan lägga upp fötterna på bordet när vi tittar på film och apropå film jag får se en riktigt otäck film, behöver inte titta på någon snäll engelsk deckare eller svensk film.
Visst är det kul när de är hos oss, jag får sällskap när jag går med hundarna. Melissa har någon som delar hennes intressen och Matts , ja inte vet jag vad som är positivt för honom.
I lördags gick vi en långis med hundarna. Superhärligt , gick i skoterspår över åkrarna. När hundarna klev ur spår försvann de i snön. Så gjorde även Matts ibland , när spåren inte höll för honom.
Nu är det söndagskväll och vi sitter här. Matts skrivande en blogg på sin laptop, Melissa gör en uppsats om Stephen King (tur jag har nästan alla böckerna) och jag fick äntligen en chans att blogga lite.
Skönt med egen tid

Tv-serier

Måste erkänna det . Jag är tokig i serien Hem till gården.Gillar dessa underliga personligheter. Har följt den i flera år. Sörjer när någon dör, glädjs när bra saker händer. Mitt på dagen gör jag iordning lunch och sätter mig framför tvn. Sitter där och skrattar , gråter mm.
Inte så att jag inte kan missa något avsnitt, men har jag möjlighet tittar jag gärna. Faktiskt ingen annan serie som jag hänger med i på samma sätt.
Tur det så man inte sitter framför tvn hela dagen

Övernattning

Igår kom Melissas kompis från Stockholm hit, Beatrice. Melissa mötte henne vid bussen sen gick de genast till unkan. Inte som en annan att man vill vila en stund efter en resa.

När de kom hem startade de genast med att teatersminka sig. Klockan 12 inatt kom Melissa och ville att jag skulle hjälpa henne med kameran för då skulle det fotas.
Nu kommer det sminkas och filmas i fler dagar. Huvudsaken de har roligt. Bra när de har nästan samma intresse för filmning och foto.

Får se om de hittar på något annat att göra överhuvudtaget.

Vinter och snö

Visst är det härligt att vi äntligen haft en ordentlig vinter.

Har tittat på min morfars diabilder sen långt tillbaka och så här såg vintrarna ut förr. Man pratar alltid om att man minns vintrarna från förr, när man var liten. Som den här vintern varit minns jag mina barndoms vintrar.

Många blir irriterade på mig när jag säger att det är härligt. Men tänk själva, hur mysigt är det när det snöar ena veckan och töar nästa. Allt blir skitigt och humöret sjunker när det är grått. Nej jag är glad över den här vintern.

Skrev att jag tittat på morfars dior, det är också fantastiskt att göra. Han fotade allt. Har fullt med dior exempelvis på när de bygger Kaknästornet. Fina bilder hur lilla Tärnsjö såg ut. Man tycker inte det ändrats så mycket , men det har hänt mycket även där.

Morfar är en människa som jag verkligen saknar. Vi pratade om allt. Han brukade alltid skämta om att jag aldrig skulle få någon karl. Men jag kunde få låna hans käpp och ta krokben på någon om jag ville. När jag fick Melissa ville jag ringa honom och berätta men det gick ju inte, han var redan död. Faktum är att jag pratar med honom säkert 1 gång i veckan. Övertygad om att han hör mig och skrattar när jag är klantig eller grumsar lite när jag gör nå dumt.

Alla skulle ha möjlighet att ha någon som honom i sitt liv.

nettepuma - familj , hundar och livet

nettepuma - familj , hundar och livet

hjärtan och liv

Konstigt , anser mig rätt logisk. Men kan inte hjälpa att jag faktiskt är nervös inför torsdagen.

De har hört ett blåsljud på hjärtat och skickade remisser för olika undersökningar. Skulle gjort ultraljudsundersökning förra veckan men det blev inställt och framflyttat. Men fick en tid för att göra cykeltest på torsdag. Logiken säger att de sett till att jag fått göra undersökningarna snabbare om det varit något allvarligt. Men jag är lite orolig iallafall.

Varit mycket nu med hjärnblödningen mm, så det känns så onödigt med det här nu också. Fast om sanningen ska fram skulle jag överhuvudtaget inte suttit här vid datorn nu. Jag lever och det är ett under så varför oroa sig för ett blåsljud.

Nej det är bara att glädjas åt att jag är här med familjen och har ett normalt liv, jag är stark och övervinner det här också. SÅ DET SÅ

Sportlovs slut.

Blev rätt bra slut på ett lov som började dåligt. Vi var till stan i lördags och hade en jättmysig dag. Med middag och shopping. Kvällen avslutades med att Melissa, Lotta och Emma sov över hos en kompis.

Nu har vardagen tagit vid igen med allt som ska göras. Melissa har världens matte läxa så vi har suttit fler timmar hon och jag med den . Man måste ju hjälpa till.

Jerome är frisk igen, blod diaren gick över med diet så det är ju skönt. Glad att jag slapp åka till veterinären med honom. Nu är han pigg och lika galen som vanligt.