Igår hade Gimmick ett anfall på dagen, på kvällen är han sig själv igen. Eftersom han börjat höra så dåligt har man extra koll ute på honom. Igårkväll fick min vanligtvis lydiga hund för sig att springa ifrån mig på vägen hem. Han hör när jag visslar men då fick det motsatt verkan, han sprang fortare. Trappan har han inte tagit med sån fart på länge.
Eftersom jag blivit så ledsen och rädd på dagen så känns det inte helt rätt att läxa upp honom. Men bara att göra det, gamla hundar får en tendens att tycka att de kan göra lite som de vill. Ålderns rätt.
Lite jobbigt det där när man alltid kunnat ha honom lös tidigare. Nuförtiden när man går i skogen kan han få för sig att gå åt ett helt annat håll. Sen upptäcker han att vi inte är med , då blir han lite upprörd och lätt panikslagen ser det ut som. Han ställer sig och tittar sig omkring sökande vart vi är. Med dålig hörsel kan han ju inte lyssna vart vi är. Använda nosen glömmer han i början. Sen ser det ut som han kommer ihåg nosen och börjar använda den istället.
Svårt även för hundar att bli gamla.
Han älskar att leka fortfarande. I skogen jagar han unghundarna och rumlar runt. Orkar inte lika länge och snabbt men lusten finns iallafall.
Ja, det kan inte vara lätt för en hund heller...
SvaraRaderaTänker fortfarande på gamla Lufsen...
Han var väl mer eller mindre både döv och blind på slutet? Men han verkade i alla fall rätt nöjd med livet när han lufsade omkring däruppe i backen som jag minns det. =)
du har rätt han var döv och blind. men rätt nöjd ändå. Har bestämt att inte vänta för länge med Gimmick. =(
SvaraRadera