Mitt galna djurliv

Har alltid haft djur. Som liten växte jag upp med en mellanpudel som var stor som en stor pudel.
Den stackars hunden fick utstå mycket. Lufsen hette han och var världens snällaste. Han fick åka barnvagn liggande på rygg klädd i nå gamla kläder. När man var ledsen eller sjuk vek han inte från min sida. Nackdelen var att han ville ligga på magen på en när man var sjuk.
Sen hade vi undulater, de flög fritt inne vid poolen och förökade sig som bara den. Men de drunknade också vartefter. En dag när jag kom hem från skolan hade pappa gett bort alla. Det var första djursorgen.
När jag var ca 11år tog vi över farmors foxterrier. En riktig ettrig sak men samtidigt snäll. Rätt var det var visade det sig att hon skulle ha valpar. Syrran hade tagit dit våra kusiners hanhund också foxterrier när hon löpte. Marshella fick 5 valpar. 3 tikar och 2 hannar. 3 valpar gav vi bort till vänner 2 blev kvar.
När jag var 15år så avlivades pudeln han var då 17år . Hemsk upplevelse.

Sen vid 18års ålder köpte jag min första egna hund. Lorry en blandning av dvärgcollie och dvärgsnauzer. Han var verkligen egensinnig.Han trodde han kunde spöa en irländsk varghund. Vars huvud var lika stort som hela Lorry.

Lorry hatade vatten, en dag gick vi vid en stor å som var natetäckt alltså helt grön yta. Han tittade frågande på mig om det gick att gå där och jag sa åt honom att gå dit. Hunden plumsar i och kommer upprusande , helt galen på mig skäller och hoppar. Sen springer han till min pappa och beklagar sig, på mig igen och så håller han på. Han förlät mig inte på hela dagen.
När han var 5 smet han för min pappa och sprang rätt ut på vägen, jag var bortrest. Han låg 2 veckor på Ulltuna med käken helt avslagen. de trodde de kunde rädda honom men efter andra operationen visade det sig att tungan var förlamad. Han skulle aldrig kunna äta själv.

Efter honom blev det Magic en schäfer,jämthundblandning. Han var naturligtvis också speciell, vilket jag har tyckt om alla mina djur, på olika vis.
Han snodde alltid smultrona som man skulle plocka, kommer ihåg när Robert var liten och vi skulle plocka smultron. Robert blev vansinnig till slut och saa åt mig att ta bort Magic därifrån. Så fort Robert satte ned handen dök Magic ner och åt upp smultrona. Han var också väldigt uppfostrande med andra hundar. Startade aldrig nå fighter men blev det så slogs han schysst. Han sa ifrån om andra hundar gjorde fel exempelvis att de hoppade på människor. Kompisens hund hoppade alltid men Magic sa till henne en gång efter det skötte hon sig.
Kommer ihåg en natt när Magic väckte oss. Vi förstod ingenting men följde med honom in i köket. Där inne lekte katten med en råtta hon fångat. Magic går fram lägger tassen på ryggen på henne och släpper inte förrän vi tagit råttan och släppt ut den. Han var de mindres beskyddare.
Sen skaffade jag en till schäfer som tyvärr hade missköts, den var 11 veckor och totalt nedtryckt, kunde sitt ligg och lite mera saker. Livrädd för karlar. Shadow fick han heta. Shadow hade jag bara i 2,5 år då han blev sjuk och började visa väldigt dåligt beteende.
Magic blev 13år och jag saknar honom fortfarande.(Likaså de andra)
Sen blev det dags för Gimmick att komma in i vårat liv. Honom valde inte jag utan han valde Melissa. Hon var 3 år och fick naturligtvis följa med när jag skulle titta på valpar. När vi kommer in i köket går Gimmick direkt fram och välter Melissa genom att gå under henne. Sen lägger han sig i hennes knä.Då var det kört , hade inget att säga till om.
Jag kommer att skriva egna historier om honom senare.
Nu har vi även Jerome en stor vild kille.
Har även haft katter genom alla år , dessutom tamråttor. Men det blir också berättelser senare.