Vissa dagar är bara så tråkiga. Jag får social abstinens.
När man går hemma hela dagarna utan att träffa några människor alls så blir jag nojig till slut. När man jobbar så är det skönt att komma hem till lugnet och slippa människor ibland. Bara var ifred och njuta av tystnaden. Men när man gått hemma flera år så är tystnaden kvävande vissa gånger.
Att träffa folk i affären, eller på hundpromenaden räcker inte för att tillfredställa det sociala behovet. Idag har jag haft en sådan dag att jag verkligen önskat att kunna gå och jobba igen. Träffa nya människor och få nya intryck, det är ju så stimulerande.
Har tur att jag ibland kan få hjälpa till på skolan. Att kunna diskutera med dom i lärar rummet och prata med barnen. Förut hade jag hyresgästföreningen där jag träffade nya människor hela tiden. Men efter hjärnblödningen blev det för mycket så det var bara att sluta med det.
Nej jag får nog hitta på något annat att göra så jag träffar lite folk igen.
Nog med självömkan nu. Solen skiner och det är en underbar dag.
Vad jobbigt det måste vara att känna så där !
SvaraRaderaJag har inte så stort socialt behov, utan trivs bra även med ensamhet för det mesta.
Däremot är jag ju inte asocial heller, utan umgås gärna med folk !
Men jag brukar känna mig nöjd med vilket som.
Inser att jag har även det att vara lycklig över ! - Att jag trivs i både mitt eget och andras sällskap. =)