100 år

Morfar skulle fyllt 100 iår.

Konstigt så tankarna kan dra iväg med en. Matts skrev att de hittat världens äldsta champagne på bottnen i Åland, då kom jag att tänka på morfar. Morfar som alltid skulle bjuda Matts på en whisky när vi hälsade på. Han hade så roligt åt att jag alltid körde så jag fick aldrig någon.



När vi gick igenom hans lägenhet när han dött, hittade vi en kartong det stod Nette på. Där låg morfars julsaker. Han visste att jag var den som gillade julen mest av oss. Så den kartongen hade han förberett åt mig.

Jag tillbringade rätt mycket tid hos dem när jag var mindre. Vi plockade blåbär tillsammans eller spelade kort. Han hade alltid tid med en. När jag blev äldre retades han ofta med mig och sa att jag aldrig skulle få någon karl. Men jag kunde alltid låna hans käpp och fånga någon i klykan med, så kanske jag hade en chans.

Jag ringde ofta och pratade med honom. Han bodde i Sala sista åren och vi i Almunge. Men vi höll kontakt hela tiden. Än idag kan jag få för mig att ringa honom när det händer något. Men istället pratar jag lite med honom när jag är ute och går eller när som helst.



Kommer ihåg när jag fick Melissa hade jag en lång dialog med honom i mitt huvud. För när något speciellt hände berättade jag det för honom och han hade blivit så glad om han vetat att jag fick henne. Men det visste han ju :-)


Morfar , saknar dig fortfarande fast det gått så många år. Grattis till 100 år.

Mamma för ca 70år sen

Jag har fått ett arv efter min morfar som jag är så glad för. Alla hans dior och kort. Tänk att se sin egen mor som liten. Nu för tiden är ju inte det något konstigt. Men för alla oss som har föräldrar som är äldre än 70år är det rätt fantastiskt.

Efter morfars död hade vi alla dior länge utan att kunna se dem. Projektorn var trasig. Till slut fick vi tag på en begagnad som vi köpte. Sen satt vi fler kvällar en vinter och tittade på hans bilder. Så roligt att kunna uppleva lite av hans liv genom bilderna.

Från att jag var liten minns jag hur han alltid hade kameran med sig. Hans käraste ägodel. Han tog bilder på allt.

För 2 år sedan skaffade vi en scanner som klarade av dior, vilken julafton. Nu kan man få tillgång till bilderna mycket lättare. Så kul.

Den här gången vill jag dela med av några från det att morfar gjorde "lumpen" tills det att mamma var liten.