Tröst i all värk

Idag har jag varit lite nere. Blir för mycket emellanåt med värken, sen ha tandvärk ovanpå det gör att man bara känner sig less.


Men i all värk är jag glad att jag har hundarna. Dom får mig att må bättre.

Gimmick är ju gammal och märker inte av mitt humör så mycket längre. Han är nöjd om han får ut och leka lite och sen ligga i soffan och snarka. Nej nu för tiden är det Jerome som försöker trösta.


Han märker direkt om jag är ledsen eller har ont. Idag blev jag ledsen för det gjorde så ont till slut att jag inte orkade längre. Då kom han med sin delfin och la i mitt knä. Sen la han upp huvudet i mitt knä och bara tittade på mig. Då är det svårt att fortsätta vara ledsen :-)


Gimmick låg bredvid och snarkade men det är helt ok, han har tröstat mig många gånger under sitt liv. Många tycker att man förmänskligar hundarna , men det är inte det som det handlar om. Jag är fullt medveten om att det är hundar. Blir faktiskt lätt irriterad när man behandlar dom som människor.

Hur det än är får man inte glömma att det är djur och faktiskt trivs bäst om man låter dom vara hundar.


Nu är det dags att ta ut dom och låta dom leka i skogen som bara hundar kan.