Hemsökta hus .

Det är så många program på tv som handlar om övernaturliga händelser, spöken och hemsökta hus. Melissa och jag tittar när vi kommer åt. Det värsta är att de flesta visas på natten.

Så påminde Matts mig om att jag faktiskt varit med om en händelse själv(som Melissa är så avundsjuk på) när jag var på julmarknad i Leufsta bruk för några år sedan. Vi sålde Matts produkter , väskor, hundkoppel, tavlor och annat han tillverkat.

Jag åkte ensam för vi hade bestämt att jag skulle bo på wärdshuset för att slippa åka fram o tillbaks. När jag hade ställt upp våra grejer på orangeriet så gick jag upp och fick nyckel till rummet.

Dom frågade om det var ok att jag bodde i gamla änkehuset en bit bort och det var ju inga problem. Där fanns det ca 6 rum och alla var upptagna. Jättemysig stuga jag kom fram till, lågt till tak och riktigt gammalt brädgolv. Varje rum hade egen öppen spis och mitt rum hade även en liten toa o dusch.


Stod och sålde hela dagen, sen på kvällen hade några av oss som bodde uppe i änkehuset beställt julbord så vi skulle äta tillsammans. Vi gav oss iväg och åt, hade det jättemysigt. Men jag var så himla trött att jag gick hem före dom andra och la mig.

Vaknade till lite senare av att det stod en kvinna i mitt rum , klädd i en lång gammaldags klänning och förkläde. Hon kom fram och satte sig på sängkanten , men jag kände ingen rädsla för hon utstrålade vänlighet och sorgsenhet. Hon bara satt där ett tag sen försvann hon och jag somnade om.


Efter ytterligare en stund hörde jag att de andra kommit hem och var lite småluriga. Till saken hör att mitt rum låg längst ner i stugkorridoren , hade ett rum mittemot där det bodde ett Stockholmspar.

Somnade till igen men den här gången vaknade jag av en hysterisk kvinnoröst som skrek att det spökade. Jag hade haft ett besök till inne hos mig, men eftersom besökaren var snäll sov jag bara vidare. Men nu gick det inte att sova. Låg och lyssnade på denna hysteriska kvinna .

Hon var så upprörd för någon hade knackat på deras dörr fler gånger , men när dom öppnade fanns ingen där. Att jag sov hade dom förstått eftersom jag inte öppnade när de i sin tur knackade på hos mig. Detta par gav sig av och ordnade annat logi mitt i natten. Hur vet jag inte.

På morgonen så träffades vi på wärdshuset och dom frågade mig om någon knackat på hos mig. Jag skrattade och sa att javisst. Hon var t om in och satt på sängkanten. Berättade vad som hänt mig på natten. Reaktionen från kvinnan som varit hysterisk då på natten blev att hon tyckte jag var helt galen som kunde vara så lugn när spökena hälsade på. Hon skulle minsann aldrig kunna sova där det spökade.

Själv förstår jag inte varför hon blev så rädd. Hon var ju helt förstörd , grät och skrek. Kanske hon inte träffade samma väsen som mig, för MITT spöke var snäll.

Jag tyckte att det var en rolig sak att vara med om och vet att folk tycker jag är konstig som överhuvudtaget tror på detta. Men vad är det som säger att dom som inte tror på andar, spöken eller vad man vill kalla det är dom som har fel. Eller helt enkelt inte kan se vad som finns.