Jag har ett stort problem, som egentligen inte är så stort. Jag får lappsjukan av att bara gå hemma.
Jag är ju sjukpensionär , men har svårt att bara gå hemma sysslolös.
Men säger människor du har ju djuren. Jovisst har jag det men ibland vill man träffa människor och ha något annat att sysselsätta sig med.
Jovisst träffar jag människor också, jobbar ju som vikarie ibland på skolan (man får jobba en liten del som sjukpensionär). Skulle jag inte jobba där blev jag tokig.
Det räcker inte med att träffa grannarna, eller människorna på affären och byta några ord. Heller inte nöja sig med familjen när dom kommer hem.
Det här med att skriva blogg har hjälpt mig till en viss del. Faktiskt känns det som man "träffar" lite fler människor tackvare det.
Sen är det inte lätt när kroppen stoppar en från att vara så aktiv som man vill . Fick jag bestämma skulle jag söka till hemvärnet med Jerome. Det var bland det roligaste jag gjort när vi utbildade oss jag och Gimmick. Att han dessutom var otroligt duktig gjorde ju att det var extra kul.
Men nu skulle jag inte klara det lika lätt tyvärr. Det är ju inte som det syns på en att man har ont eller mår dåligt. Men ofta har jag så ont att jag skulle vilja gråta men jag vägrar ge efter för det onda.
Nej nog med självömkan nu, återkommer imorgon med ett gladare inlägg
Det är lite andra regler nu mot när du gick med Gimmick, nu utbildar man till Försvarsmaktshund och är betydligt tuffare, i alla fall för föraren. ;) Men du skulle ju kunna gå med i vårt träningsgäng, vi tränar i stort sett samma saker. :)
SvaraRadera