Jag saknar tiden när Melissa var liten och jag fortfarande var centrum i hennes värld.
Men samtidigt är jag stolt över den person hon vuxit upp till. Just nu kretsar mycket om vilken linje hon ska gå. Hon är väl ändå rätt säker på vad hon vill.
Blev kanske lite mer frågande efter nomineringen till stipendiumet vilken huvudgren hon ska välja. Men det är bara 2 att välja mellan så det klurar hon ut.
Själv vet jag fortfarande inte vad jag vill bli, så det måste vara en skön känsla att veta. Hon har ju haft samma 2 mål sen hon var 4 år ungefär.
Nej jag får väl skaffa mig råttor igen när hon börjar skola i Uppsala. Då är jag i centrum för någon iallafall :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar