Matts och jag har aldrig stämt överens med könsroller. Här hemma är det jag som vill klyva ved eller mecka med bilen mm . Medans Matts sitter vid symaskinen och syr upp gardinerna han köpt.
Har alltid varit så. Har vi varit och tittat på bil för eventuellt köp , vänder sig försäljaren till Matts. Han svarar att han ska inte ha någon bil utan det är Nette som ska köpa en. Gick värmepannan sönder så försökte reparatören prata med Matts , så jag fick rycka in och säga : hallå det är jag som har hand om det.
Än idag är det så , nya bekantskaper blir väldigt frågande när det är jag som ska byta vinterdäck och Matts lagar maten under tiden.
Vi var på en fest och där upptäckte vi att vi gick under benämningen han Nette och hon Matts.
När Melissa var 3 år så ringde grannen hem till oss och frågade efter mig. Melissa svarade att jag var ute och meckade. Då frågade dom efter Matts istället varpå Melissa svarar att han har lånat mammas symaskin och syr sig ett par byxor. Har aldrigt ägt en symaskin och kommer aldrig att äga en heller.
Men man ser det där överallt, man säger brandman och förutsätter att det är en karl. Sömmerska och naturligtvis tror man det är en kvinna. KONSTIGT att man inte kommit längre än så år 2010 :-)
Ja, visst är det underligt, men jag trillar dit i det där tänket själv också ibland.
SvaraRaderaOch då är ju ändå jag liksom alldeles könsneutral själv. :D
Jag gör ju allting nästan. - Både syr, bakar, syltar och saftar, bankar med hammare, hugger och mekar lite med bilen.
*skratt* känner igen mig jag också.
SvaraRaderaHar aldrig varit särskilt intresserad av "kvinnliga" sysslor. Jag kan, om jag måste, men har inget intresse.
Lekte med bilar redan som liten. Dockor ratade jag.
Sen har jag från gymnasietiden (lääääänge sen) endast arbetat med killar.
Hamnar på fester i killhörnan. Inte för snyggingarna som finns där, utan mer för snacket.
Grannfruarna är lite sura då jag visar deras män att även kvinnor kan byta däck, snickra och backa in med husvagn osv.