Vilken vecka.

Den här veckan har det verkligen hänt saker. Roliga, fina händelser, jobbiga och sorgliga ting och sen har jag även haft det lugnt och skönt.

Veckan började med en härlig långpromenad med hundarna . Den var härlig ända tills Jerome upptäckte krondikena. Tjoho årets första bad. Även Gimmick tyckte det var superroligt såg det ut som. Alla hundar ned i diket innan jag hann reagera.
Nackdelen var att det är väldigt svart jord där och den är kletig samtidigt som det är jättefin sand i den. Jeromes tjocka ull riktigt slukade jorden och sanden.





När vi kom hem fick Jerome ligga på balkongen för att torka. Men någon substans i jorden gjorde att han inte torkade så in i duschen. Men det gick inte att få ur allt det svarta ur hans päls. Gissa hur det blev på golven. Matts var mindre road eftersom han skurat golven kvällen innan. Skurade faktiskt golven innan han kom hem , men det syntes inte. Men erkänner att det var värt det för hundarna hade riktigt roligt.

Onsdagen var inte riktigt lika rolig. Melissa kunde inte få pengar så hon kan följa med till Grönan med resten av unkan-gänget. Hon är snäll så hon tog det rätt bra. Vi kom överrens om att åka dit senare. det hon blev ledsen över var att inte kompisarna ville följa med henne en annan gång istället. Men även det tog hon sig ur och sa att hon tar med en annan kompis istället . Var även glad åt att jag kommer med då istället. Rar dotter.

Se på onsdagkvällen fick jag ett samtal från mamma, som talar om att hon var dålig. Hon hade fallit ihop på söndagen och inte kunnat resa sig, utan pappa fick hjälpa henne till soffan.( vilket blev mest att hon släpade sig till soffan då han har haft ex antal infarkter och inte kunde lyfta henne)men han drog väl så gott han kunde. Där låg hon i 5 timmar utan att kunna resa sig . Gissa om jag blev galen att de inte ringt efter ambulans. Eller ringt mig. Men de ringer inte mig för jag ser till att det händer saker då. JOBBIGT

Torsdagen följde jag med en kompis för hennes hund skulle undersökas, tyvärr fick inte det ett lyckligt slut. Hunden var bara 8 månader och hade grava problem med benen. Man kan inte låta dom lida för sin egen skull så hon tog rätt beslut och lät henne somna in.

Efter det när jag kom hem ringde jag mammas läkare och berättade vad som hänt henne och blev tillsagd att ta henne direkt till Akademiska då hon haft proppar i hjärnan tidigare. Visste ju hur mamma skulle reagera så jag gav henne ingen chans att protestera, utan hämtade henne bara . Iväg till akuten där vi blev sittande. Nedrans vad sur hon var på mig.



Kom dit klockan fem och de tog massa prover rätt så fort men sen blev vi sittande och mamma sitter inte direkt tyst utan det var, Vilket j-la ställe , får de inget gjort här mm . Försökte hålla henne så tyst och lugn som möjligt. Klockan hade hunnit bli tio innan hon togs in på ett rum för att träffa läkare sen tog det en timme till innan han kom =( De haranger min mor sa där inne går inte att skriva så ni får gissa.

När sen läkaren bestämde att hon skulle bli kvar var det inte så roligt att heta Nette. Hon vägrade skulle inte vara kvar, men till slut lyckades vi övertyga henne att det var det bästa.
Men det gick bara bra där och hon fick komma hem igår med uppmaningen att nästa gång det händer är det 112 som gäller direkt inte vänta.

Dessutom åkte Melissa på konfaläger i torsdags, så bara det var jobbigt för mig (hur ska det gå när hon flyttar hemifrån) Nu är hon ju bara borta till söndag.

Igår var det min födelsedag och den var så lugn och skön, tror det hade hänt tillräckligt denna vecka så det behövdes inga överraskningar igår. Hade en jättebra dag med god middag (plankstek) och bra film.