Hur ska man bete sig egentligen. Har alltid varit av den uppfattningen att när min dotter och hennes kompisar bråkar så har jag inte lagt mig i. Tjejer har alltid en tendens att bli osams så fort de är fler än 2.
Men hur länge ska man låta bli att lägga sig i. Under nästan hela 9:an har hon kommit hem iallafall en gång i veckan och varit ledsen för "kompisarna" lämnar henne utanför. De går ifrån henne , eller låter henne gå fler meter bakom.
Inväntar varandra men struntar i henne så hon får gå ensam till lektioner. Detta är alltså den som varit hennes bästa kompis under många år.
Vet att de är naturligt att de växer ifrån varandra, men att behöva trösta och försöka hitta rätta orden är inte lätt. Även hon förstår att man växer ifrån varandra.
När det fungerar bra så fort de är ensamma dom skrattar och är jätteglada tjejer. Men så fort de andra är med går det inte.
Igår blev hon åter djupt sårad, men som vanligt tröstade jag och lät det bero.
Idag var allt bra igen de skulle träffas hela gänget hos en kompis och grilla och ha mysigt. Men sen började dessa j-kla sms och alla planer blev omkullkastade.
Hon gick undan och grät vi försökte trösta. sen kom ett riktigt elakt sms och hon tröttnade ringde upp istället för att besvara det med ett nytt sms.
Orden växlades emellan tjejerna till slut tog jag mobilen och frågade vad dom höll på med. Får till svar: vad har du med det här att göra.
Jag är den som får trösta en ledsen tjej allt oftare.
Denna gång gick det inte längre, jag la mig i .
Det gjorde du rätt i!!!
SvaraRaderaDen där så kallade bästisen hade ´behövt höra hur illa hon gör din dotter tidigare och dom andra oxå...
Fy vad hemska dom är.
Det gjorde du alldeles rätt i som gjorde.....Jag får en känsla av att den tjejen inte vågar stå emot dom andra tjejerna.Jag skulle nog försöka ta ett samtal med den tjejen nästa gång hon kommer till Melissa.Såklart ska även Melissa vara med då och tala om hur hon blir sårad av henne. Ett annat alternativ är att ringa tjejens föräldrar och berätta och be om ett samtal ihop med tjejerna..Jag blir så illa berörd av sån här psykisk mobbing. Har själv varit utsatt så jag vet hur Melissa mår.
SvaraRaderaMånga varma kramar till Er.
Tjejer kan va så JÄVLA! elaka mot varann... jag har alltid haft fler kill än tjejkompisar under min uppväxt! Jag var inte som alla andra, jag var punkare... utmärkte mig kanske mer än de andra gjorde, drog till mig uppmärksamhet!
SvaraRaderaI dag vet jag att de var bara avundsjuka när de lät mig gå själv, eller "glömde" vänta! Dom var RÄDDA helt enkelt för dom försvann i mängden!
Killar däremot är inte lika fokuserade på att "synas" på samma sätt! Dom ljuger inte lika mycket och snackar INTE skit bakryggen! Tycker dom något så talar dom om det direkt till en!
Tjejer snackar ofta skit bakom ryggen på sina "vänner" vilket jag ogillar skarpt! Har man en åsikt så ska man stå för den!
Jag tycker det är bra att VUXNA lägger sig i sina barns liv! det betyder dom bryr sig!
Jag tror det kan va så att dottern din har samma problem som jag hade! Hon utmärker sig ..hon är söt! Hon VÅGAR vara sig själv! Hon har åsikter som hörs!
Antagligen är de andra bara avundsjuka och saknar personlighet som säger : Här är jag! Detta tycker jag!
Jag tror du förstår vad jag menar... jag lider med din dotter... Om hon kan så tycker jag hon ska samla ihop de tjejer som gör så här mot henne och konfrontera dem! Vem vet dom kanske vaknar upp och inser att de är ELAKA! Och kan förändra sig till det bättre! För jag tror ingen VILL vara elak utan det blir bara så av grupptrycket! För de ska va och visa sig tuffa!
Kram Maya
Hur kan man vara så? :@ Elakt och hemskt!
SvaraRadera