Krutgumma

Igår ringde svärmor och beklagade sig att hon haft en helvetes dag. Frågade vad som hänt och hon berättar:  Började med att Irma( hennes hund) morrade åt något under sängen. Irene tar undan hunden och börjar flytta på sängen och soffan i tron att det finns en fågel därunder. Men icke . Under sängen ligger en stor huggorm hopringlad. Irene som är både gammal och sjuk stänger av in till rummet och går och ringer.

Hon börjar med hemtjänst som meddelar att dom kan inte göra något åt det utan hon ska ringa polisen. Hon ringer polisen som säger åt henne att ringa länsstyrelsen, de säger åt henne att ringa naturvårdsverket, som säger åt henne att ringa hemtjänsten som säger åt henne att ringa polisen. Ni fattar hur det fungerar.
Hon ringde även några vänner men de var på semester.

Till slut inser hon att hon inte kommer att få någon hjälp så hon tar sin tång som hon har för att plocka upp saker från golvet och en hink med lock och tar hand om ormen själv. Hon lyckas fånga ormen och lägger den i hinken.

Irene är så pass sjuk att hon knappt kan gå 5 meter men inser att hon inte kan ha ormen liggandes i hinken utan tar hink och går ut. (Irene bor långt ute i skogen alldeles själv utan grannar)

Väl ute tar hon bort locket och kastar ormen i stenröset på andra sidan staketet. Gissa vad som händer.  Ormen vänder och ringlar in på tomten igen då sparkar hon iväg den . Ormen inser att det är bäst att ta sig bort därifrån. Då kommer Irma och tar tag i svansen på ormen och drar in den igen.

Till slut lyckas Irene få hunden att låta bli ormen och ormen ringlar iväg.

Så Irene 80år gammal med dålig lungkapacitet och allmänt dåligt hälsa får alltså ensam klara av en huggorm utan en tillstymmelse till hjälpsamhet från något håll.

Det kallar jag krutgumma