Kvinnliga nycker

Måste bara få opponera mig lite. Idag läste jag ett blogginlägg av Fnulan  och kan inte rå för att jag inte anser att man kan (ska ) ge efter för humör vare sig det är pms, ägglossning eller graviditet eller vad man nu än vill skylla på.
Mycket beror helt enkelt på hur man är som människa. Vet att många blir förbannade nu men jag tycker så.
Har aldrig gett efter för humöret ( det har jag naturligtvis) men inte skyllt på att jag har mens eller vad det nu är. När jag var gravid så fick Matts frågan ofta om jag blivit nyckfull och jobbig och Matts fattade ingenting. Nej varför skulle hon bli det för, undrade han.
Visst mådde jag dåligt och blev på ett j-la humör emellanåt men det hände ju annars också, inte för att jag var gravid. Däremot blev jag himla känslig när jag fött henne och grät för saker jag kanske inte gråtit för innan. Men det berodde ju mera på att man fått andra känslor efter att fått en liten dotter. Att moderskärleken gjorde att man såg på orättvisor och grymhet på ett annat sätt. 

Nu har jag kommit i övergångsåldern( fast jag inte vill erkänna det) och haft en period av att jag gråtit mer än vanligt. Men vägrar sätta det på kontot hormoner. För sanningen är den att det för tillfället varit jäkligt jobbigt i våra liv och jag är trött.