Tiden går för fort

Jag saknar tiden när Melissa var liten och jag fortfarande var centrum i hennes värld.

Men samtidigt är jag stolt över den person hon vuxit upp till. Just nu kretsar mycket om vilken linje hon ska gå. Hon är väl ändå rätt säker på vad hon vill.





Blev kanske lite mer frågande efter nomineringen till stipendiumet vilken huvudgren hon ska välja. Men det är bara 2 att välja mellan så det klurar hon ut.




Själv vet jag fortfarande inte vad jag vill bli, så det måste vara en skön känsla att veta. Hon har ju haft samma 2 mål sen hon var 4 år ungefär.

Nej jag får väl skaffa mig råttor igen när hon börjar skola i Uppsala. Då är jag i centrum för någon iallafall :)

Kulturstipendium

Idag är jag en stolt mamma. (Det brukar jag vara men idag är jag extra stolt)


Melissa hade blivit ombedd att ta med sig en del av sina teckningar till bilden i skolan. Så hon samlade ihop en del i en pärm och tog med sig.

Vid niotiden fick jag ett sms från henne. Ett väldigt glatt sms ska tilläggas.
Mamma bildläraren ska söka ett stipendium åt mig. :)

Den känslan av stolthet och glädje för hennes skull kan bara en mamma känna ;P