Har fibro sen mer än 20 år tillbaka, men nu har jag tröttnat. Tröttnat på alla med fibro som bara gnäller. Det gör fruktansvärt ont och man är trött mm, men saken blir inte bättre av att tala om det för alla. Man får göra det bästa av situationen och lära sig leva på ett sätt som passar en själv. För det behöver inte alla i ens omgivning höra gnället hela tiden.
Själv klarar jag mig genom att fokusera på mina intressen. Min familj och hundar. Hundarna måste man gå med och det är bara bra . Att röra på sig behövs. Sambon är undebar sköter mycket av hushålls bestyren , det innebär ju att jag kan ägna mer energi åt familjen.
Positiv attityd klarar man sig också på en bit. Vissa dagar tar man i för mycket med vetskapen att man får lida för det, men för psykets skull måste jag göra det så man mår bra psykiskt. Mitt måtto är inget är omöjligt bara lite mera svårt ibland.
