I går när jag och min dotter var ute och gick började vi prata om något som alltid är jobbigt.
Att det börjar bli dags att låta gammelhunden Gimmick avsluta sitt jordiska liv. Det är en fråga som det är så jobbigt att ta beslut om.
Hur det än är så börjar han bli döv, senil och har haft sina "hjärtattacker". Men å andra sidan leker han fortfarande , äter som en häst och sover som en björn i ide.
När man egentligen inte har något annat än känslan att gå efter så är det jobbigt. Han är 12 år och levt på "övertid" sen han var 7 då han fick cancer i testikeln. Jag har iallafall tyckt det då jag var så övertygad om att jag skulle få ta bort honom den gången.
Vi kom fram till att han ska få vara med ett tag till, men att vi ska vara observanta på honom så han inte börjar lida, för det vill vi inte.
Skönt med en förnuftig dotter som det går att prata med. Har ingen förståelse för när man döljer sådana här saker för barnen i någon missriktad tro att man ska beskydda dom. Det är naturens gång och det måste dom få vara en del av.
