Jag som älskar att skriva har inte orkat på några dagar. Så nedrans trött hela tiden.
Kan bli så ibland bara för hur de i omgivningen är.
Här har det varit lugnt under några månader, innan dess var det en intesiv period av en person i min närhet som mådde väldigt dåligt. Denna person fattar inte att man inte kan ringa 40 gånger per dag, eller knacka på bara för att fråga hur det är. Inte heller att det är olämpligt att sms:a mitt i natten.
Förra gången slutade det med att jag blev tvungen att säga ifrån på skarpen. Blev nästan elak men när inte budskapet går fram så vad ska man göra.
Nu har det börjat igen. Igår blev det några panikringningar för polisen stod utanför. Personen var övertygad att dom var där för att hämta honom. Blev tvungen att tala om att de stoppat en bilist.Bara det att det tog 10 minuter så var det glömt, åter ett paniksamtal där jag förklarade att man måste göra något extremt innan polisen kommer och hämtar en.
Idag har det fortsatt med samtal och vädjan att jag ska komma för det är så oroligt.
Bara det att jag blir totalt dränerad på energi. Har svårt att säga ifrån i sådana här fall för jag vet att självmordstankar finns med i bilden. Men samtidigt kan jag inte låta det ta för mycket av min energi för jag själv har faktiskt en familj att tänka på.
Vi får se vad morgondagen för med sig. Jag försöker övertyga personen om att han behöver specialist hjälp som jag inte kan ge. Men han är rädd att bli intagen och vill hellre att jag hjälper honom. Men jag är ju inget annat än en medmänniska som inte orkar fullt ut.
