Bästisar

Glädjen återställd

Delfinen tvättad och torr.

Nu är glädjen återställd , Jerome är åter en glad hund.

Delfinchock

idag blev det panik i hemmet.

Jag tog Jeromes delfin och stoppade den i tvättmaskinen. En väldigt olycklig hund stod vid maskinen och följde delfinen runt runt. En väldigt olycklig hund tittade förebrående på sin matte.

Nu ligger han där och väntar .

Vårlängtan

Kan ni tänka er , jag börjar längta efter våren.

Var ute och lekte med gammeln i snön idag. Han var så glad att få springa efter pinnar, emellanåt la han sig ner och rullade i snön med njutningsfyllda grymtningar. Själv tyckte jag inte det var lika roligt när jag sjönk till knäna i snön.




Jag längtar efter att kunna vandra i skogen och låta hundarna springa och leka i egen takt. Bara gå och njuta av solen mot ansiktet.






Eller cykla över gärdena och låta Jerome göra sig av med energi, så att även han blir riktigt nöjd.

Tröst i all värk

Idag har jag varit lite nere. Blir för mycket emellanåt med värken, sen ha tandvärk ovanpå det gör att man bara känner sig less.


Men i all värk är jag glad att jag har hundarna. Dom får mig att må bättre.

Gimmick är ju gammal och märker inte av mitt humör så mycket längre. Han är nöjd om han får ut och leka lite och sen ligga i soffan och snarka. Nej nu för tiden är det Jerome som försöker trösta.


Han märker direkt om jag är ledsen eller har ont. Idag blev jag ledsen för det gjorde så ont till slut att jag inte orkade längre. Då kom han med sin delfin och la i mitt knä. Sen la han upp huvudet i mitt knä och bara tittade på mig. Då är det svårt att fortsätta vara ledsen :-)


Gimmick låg bredvid och snarkade men det är helt ok, han har tröstat mig många gånger under sitt liv. Många tycker att man förmänskligar hundarna , men det är inte det som det handlar om. Jag är fullt medveten om att det är hundar. Blir faktiskt lätt irriterad när man behandlar dom som människor.

Hur det än är får man inte glömma att det är djur och faktiskt trivs bäst om man låter dom vara hundar.


Nu är det dags att ta ut dom och låta dom leka i skogen som bara hundar kan.

3 år med Jerome

Vad fort tiden går. Nu har vi haft Jerome 3 år och han har förvandlats från en liten ulltuss till en stor pälsboll.
Något man upptäcker när man har en hund som Jerome är hur folk reagerar olika på vuxen hund och valp. Eller valp och schäfervalp.

När Jerome kom hem och vi var ute och gick med honom blev folk helt betagna i honom. Kommentarerna var Gud så söt , vilken nalle eller bara oh får jag klappa. Men konstigt hur folk kan byta åsikt.

Vet inte hur många människor som tyckte han var så söt tills dom fick veta att det var en schäfer. Då ändrades tongångarna till nej fy är det, eller dom som är så otäcka. Folk som ena stunden gullat med honom tog 5 steg bakåt.


Idag är han en väldigt stor kille och respektingivande. Tills man lär känna honom och upptäcker att det är en så barnslig och snäll kille i en stor kropp bara. Burdus och väldigt framåt.

Skäller på folk gör han ibland , men inte för att vakta. Nej han skäller för att han vill hälsa på folk. Han förstår ju inte att han från att vara världens gulligaste gått till att vara otäck schäfer. Inte lätt att förstå att dom som tidigare ville hälsa inte längre vill.

Dom som känner honom vet att han fortfarande är den gulliga valpen han var för 3 år sen.

Jerome o delfinen

När Melissa var liten var vi till Kålmården och tittade på delfinerna. Kanske inte så mycket för att Melissa ville se utan det var jag som älskade delfiner. När vi gick därifrån köpte jag en delfin (mjukis)och sa att det var till Melissa. Äntligen hade jag en delfin.

Melissa har aldrig haft den mjukisdelfinen utan den har bott med mig =). Var så aktsam om den. Nu har den blivit tröst till någon annan. Han är så försiktig med den, kompisen får inte ha den. När han sover använder han den som huvudkudde.

När han går ut tar han med den, ibland får jag låna den.