Sommar

Sommar
Visar inlägg med etikett cellgiftsbehandling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cellgiftsbehandling. Visa alla inlägg

måndag 9 juli 2018

Semester


Semestertid äntligen. Inte för mig dock eftersom jag inte jobbat på ett år men för Matts.
Förra semestern började med cancer besked så semestern blev ju inte så rolig. Detta året började det med ca 3 kronor på kontot alltså absolut inga pengar och tom frys :P så kanske inte så roligt det heller :D

Skönt nog är cancern borta tyvärr har jag fått svår smärta i bröstet efter behandling och operation. Det jobbiga med smärtan är att inte ha vetat vad det beror på och om jag kommer bli av med den. Men har äntligen fått en läkare som förklarat vad det beror på och även hur länge jag måste räkna med att ha ont minst två år men kan ev bli resten av livet . Men det står jag ut med nu när jag fått veta. Det värsta är när man inget vet. Han berättade att pgav den aggressiva cancer som även spridit sig till lymfarna och det aggressiva sättet man behandlade den på kan man få dessa besvär. Han hade jobbat 15 år i Grekland och sett det 3 gånger där sedan 5 år i England där han haft två fall och nu efter fem år i Sverige så är jag det första . Då jobbar han bara med bröstcancer.

Något som man inte tänker på är hur mycket som berörs av att man är sjuk inte bara att orken är sämre, smärtan man har hela tiden,  att skallen inte fungerar som man är van med och ekonomin blir sämre. Man försöker så gott man kan att hantera vardagen men ibland är det svårt.

 Jag har blivit så bitchig känns det som. Har inte tålamod med människor. Alla reagerar olika på saker och jag vet det men för tillfället blir jag lätt irriterad på vissa saker. Efter min behandling och operation med efterföljande strålning (vilken var det tuffaste man gav på bröstcancer) och efterföljande smärta som jag inte kommer undan så har jag inte riktigt tålamod med människor som tycker deras bröstcancer varit så jobbig och psykiskt nedbrytande och man sen får veta att de inte behövt stå ut med så mycket, kanske äta medicin några år. Ledsen , jag vet att alla upplever saker olika men för mig känns det gnälligt :P

En annan sak som jag för tillfället retar mig på är dessa människor som klagar och säger att de inte har några pengar. Fast de har sparkapital och i samma andetag de klagar på att de inte har några pengar åker och handlar mat för några tusen. När jag säger att jag inga pengar har är det verkligen så, finns inga pengar att köpa mat för.

Sådär då har jag skrivit av mig lite och det känns bra . Hoppas ni förstår att jag egentligen inte är så här intolerant i vanliga fall men som sagt året har varit tufft och nu ser jag fram emot semester och ett bättre år :) och balkonghäng med Matts och Ghost :D


Lite pokemon jakt blir det även i sommar med familjen :)



fredag 6 oktober 2017

Sjuk ekonomi

Pengar, pengar , pengar  man styrs väldigt av pengar. Speciellt bristen på dem. Sen är man dessutom sjuk så påverkas man ännu mera.

Jag är pensionerad (sjukpensionär) sen många år och får ut lite drygt 6000 kronor i månaden. Har haft förmånen att kunna vikariera en del på skolan och drygat ut ekonomin lite. Men nu är det kört med det. Både gällande orken och sedan med risken att jag blir smittad på skolan då immunförsvaret inte är det bästa.

Är van att ha det tufft ekonomiskt men nu är det riktigt svårt. Inte nog med att man är sjuk man har ingen möjlighet att kunna unna sig lite extra för att pigga upp tillvaron.

Har suttit och räknat ut vad cancern kostar mig ekonomiskt förutom att jag är dålig.  Sedan första sjukbesöket i juli har jag lagt ut ca 8500 kr . Detta är för resor till och från sjukhusen, parkeringsavgifter, även mat ibland då det blivit långa dagar, inlagd på sjukhuset p.g.a  infektion  sen även mediciner. Detta är alltså en period på 3 månader. På tre månader har jag alltså haft ca 9500 kronor kvar att leva på. 3300 kronor för var månad. Till saken hör att Matts definitivt  inte är högavlönad

Tycker ju inte direkt vi lever i glesbygden men helt klart påverkas vi så när det gäller att vara sjuk. Hade vi bott i stan hade ju de enda kostnaderna varit för medicin och när jag varit inlagd.

Sen lider jag dessutom av social abstinens att inte träffa människor, få vara uppe på skolan och träffa barnen , inte kunna (orka) träna med Ghost mm.

Vet att pengar inte är allt men det hade varit himla skönt att ha lite mer varje månad , att slippa oroa sig för om man kan tanka bilen. Slippa undra om jag har råd att ta mig till nästa behandling eller om jag kan lösa ut medicinen.




.