Det första gröna.

Härliga dagar. Bara några dagar sen jag sådde fröna och det kommer redan upp. Tittade igår och såg det första gröna, imorse mera grönt. Det är så himla kul.



Idag satte jag lite till , så nu är mitt lilla växthus fullt. Men genialisk som jag är , fick Matts ge upp sitt glas skåp till citronerna och mandarinerna jag satt.

Det som kommit upp redan är prydnadsmajsen, dahliorna,astrarna och citron/mandarin-kärnor. Blev tvungen att avbryta skrivandet för att kolla att det blev rätt och då ser jag att picknicktomaterna kommit upp lite också. De hade inte kommit upp i förmiddags. Hur roligt är inte det.


Har naturligtvis gjort som vanligt och sått alldeles för mycket av allting. Så ni som vill. Hör av er så kan nog jag ge bort en hel del sticklingar när det är dags.


Har även planterat mina pelargonskott idag. Finns det någon som har pelargonskott eller andra roliga blommor så är jag alltid intresserad.

Matts har sin egna lilla blomma som han klarar av.

Valp blir Stor

Tänk första gången man åker och tittar på valparna man är intresserad av. Den här kullen var de 11 stycken i.


Vi hade bestämt att köpa en till hund. Mycket pga att Melissas katt fått hjärntumör så vi fick ta bort henne. Hade ringt på en annons nere i Flen, alltså inte närgårds. Men vi drog iväg och tittade på dem. Melissa,jag och Steffie.

Träffar tiken först och hon var trevlig, sen släpper de ut valparna i en liten hage. Vilken skara.

Naturligtvis faller vi inte för samma valp. Men det skulle bli Melissas hund så det var bara att samtycka. Melissa stortrivdes , alla valparna i knät.

Bestämde vilken det skulle bli och den fick rött nagellack i pannan. Namnet blev Jerome. Åkte tillbaks några veckor senare och hämtade underverket.

En helt underbar hund, men som växte extremt fort. När han var 6 månader hade han redan växt om Gimmick.
Nu är han en stor bjässe men fortfarande gullig.

Morbida jag ?

Matts tycker att jag är morbid. Jag har alltid gillat sjukhus serier, med hjärtoperationer och allt man kan få se. Vet inte vad det är som gör det så intressant. Matts kan inte titta på något sådant alls.
Ni skulle bara veta hur jobbigt han hade det när jag fick hjärnblödningen. Vad vi visste åkte ju jag bara in för en bihåleinflammation. Det var vad första läkaren sa att jag hade. Men andra läkaren skickade mig vidare till akademiska då det inte fanns nå spår av bihåleinflammationen. Väl där, när jag låg ochh väntade på hjärnröntgen brast aneurysmet som satt på huvudpulsådern. Så istället för att jag kom hem fick Matts komma till mig.
När jag vaknade upp från operationen sjöng jag någon sång om att jag inte var hjärnskadad, vilket Matts fann väldigt konstigt. Men det var så det kändes för mig. När jag testat att röra fingrar och tår och räkna baklänges och det fungerade så var det ju ingen fara.

Så fort någonting skulle göras med mig, tas prover eller vad det än var gick Matts undan. Han klarade inte av att se på. När jag sen dessutom bad om kopior på hjärnröntgen tyckte han att jag var totalt "sjuk". Han har nog inte tittat på dom en enda gång =) Nu har det snart gått 3 år sedan och jag är fortfarande tacksam att jag lever, då jag får höra det varje gång en läkare tittar i mina papper. Du skulle inte varit här idag säger de flesta så nu vet jag det.

Igår var jag och gjorde en ultraundersökning på mitt hjärta eftersom de hört blåsljud på det.
Nu har jag varit och tagit ultraljud på hjärtat också och tror inte jag haft så roligt på en undersökning nån gång. Killen som gjorde undersökningen var jättetrevlig vi pratade och skrattade igenom allt. När han tagit de bilder han behövde frågade han om jag ville se mitt hjärta och det ville jag naturligtvis. Så han visade hur klaffarna öppnade ock stängde sig, hur blodet pumpade in och ut .Så nu har jag sett mitt eget hjärta arbeta rätt så häftigt.
Sen hämtade han överläkaren som skulle titta igenom och se ifall det behövdes fler bilder. Han började med att skämta om att det var han som var doktorn och bestämde. Sen gick de igenom bilderna och han började prata om hur förvirrad han var och att han inte förstod sig på den nya utrustningen. Så till slut hade vi kommit fram till att han var en förvirrad doktor som inte förstod sig på nymodigheter. Skrattande insåg alla att det inte var speciellt förtroendeingivande.

När jag kom hem berättade jag för Matts att jag sett mitt eget hjärta arbeta och han tyckte jag var så morbid. Man ska inte se sådana saker enligt honom =)

VÅREN ÄR HÄR

Nu vet jag att det är vår. Mina fröer har kommit.
Igår satte jag igång med en av mina favorit sysselsättningar. Så alla fröer. Det är blommor, kryddor , tomater mm. Naturligtvis går man där och tittar på en gång ungefär som man tror att det växer över natten. Lika varje gång ,otåligt väntande på att se det första gröna.
Jag har ett litet plastväxthus som jag gror allting i inne. Det står där i köket. Men det är lte trasigt så man kan inte stänga det. Det tycker man ju inte ska göra något eftersom det iallafall står inomhus MEN Melissas katt hittade öppningen. Jippie ny lekstuga kombinerat med kattlåda. Lagom roligt att komma in och se att det är jord på golvet. Den katten har vi fått för våra synder och alla andras med tror jag.

Måste erkänna att jag som utger mig för att inte vara skrockfull faktiskt varit det angående sådden och växthuset. Året jag köpte det var jag så nöjd. Kom igång med sådden sent det året av någon anledning. Men det kändes bra att fixa med det. Men dagen efter fick jag min hjärnblödning. Ett av mitt stora problem då var om någon tog hand om mitt växthus, helt trivialt. Så jag har faktiskt inte använt växthuset till sådd inomhus efter det. Men i år bestämde jag mig att övervinna skrockfullheten så nu är det på plats. Känns bra.

Så nu är det bara att försöka stänga katten ute och vänta på det gröna.

Faktiskt har Matts också tjatat på mig att så blommor mm . Annars om åren har han mest tyckt det varit jobbigt men han har väl fattat att det är ett intresse för mig . Efter så många år har även det gått in =)

Tillbaka i tiden

<

Vad jag saknar tiden när Melissa var liten. Missförstå mig inte jag älskar tiden som är med henne nu också. Bara det att man önskar att tiden stannade upp lite när de är små.
Kommer ihåg en jul, vi hade en låda mandariner stod under granen. På kvällen när vi sitter och tittar på tv är plötsligt Melissa borta, ropar på henne men inget svar. Sen hör vi ett skrapande ljud ifrån julgranen, där under sitter Melissa och fullständigt vräker i sig mandariner, överlycklig. Bara att inse att under granen var inget bra ställe om man ville få mandarinerna att räcka ett litet tag.

Vi fick alltid paket från Matts bror i USA till julen, det var så spännande att öppna. Melissa visste att det fanns godis och presenter till henne där. Jobbigt att vänta med att öppna tills Matts kom hem från jobbet, men hon tjatade inte visste hur det skulle vara.
Vi fick alltid M&M i de där paketen. Ett år fick gröna och röda var jättefina i skålen och väldigt goda. Skålen hade vi stod på ett lågt bord vid köksöppningen till vardagsrummet. Efter ett tag började vi fundera varför de var så kladdiga, svaret var detta. Varje gång vår hund Magick gick förbi där vred han huvudet, kastade ut tungan och snodde en chokladpralin, därför blev det kladdigt . Hur många vi bjudit från den skålen törs jag inte tänka på . Men ingen dog =)
Nu har M&M kommit till Sverige så nu kan vi köpa själva.
Matts har gjort en bok till julen alla jular sen Melissa föddes. I boken finns det alltid en liten nisse som ställer till det för sig och andra hans namn är Lummel. Lummel har alltså funnits i Melissas liv sen hon föddes. Det konstiga med Lummel är att på något sätt blivit en levande person för oss alla. Tror Matts kommer få göra sin julbok i all framtid, för Lummel får inte försvinna. Han är nog ett minne för livet , kanske han kommer följa Melissa även i vuxen ålder.

CykelTUR

Efter 1 vecka av sjukdom börjar det kännas lite jobbigt. Matts har ju legat sjuk sen förra fredagen, melissa sjuknade in i onsdags. Min hals startade igår. Så nu är det bara att ge sig den på att jag inte ska bli sängliggande. Ska in igen på tisdag och ta ultraljud på hjärtat, har alltså inte tid att bli sjuk.
Men som ett litet + i all sjukdom fick jag en cykel idag, tur va. Gick ner till vårt förråd idag och skulle hämta lite grejer. Mitt emot vårt förråd har en gammal tant sitt. Ända sen vi flyttade in här har jag tittat på en cykel hon har hängande i taket. Funderat på att fråga henne om hon ville sälja den , men det har inte blivit av. Nu har tanten blivit sjuk och tagits in på hem, så jag har trott att det var kört med den cykeln. Idag var hennes son där och städade ur både förråd och lägenhet.
När jag är i förrådet kommer han in för att tömma hennes, vi hälsar och pratar lite om Lily. Då frågar han mig om jag vill ha en cykel och en spark. Står där lätt förvirrad innan jag fattar vad han frågat, naturligtvis vill jag ha spark och cykel.
Så nu är jag ägare till en Hermes dam cykel tillverkad i Uppsala på 40-talet. Den är jättefin. Sonen berättade att Lily fått den i konfirmationspresent. Hon har inte cyklat på 20år men vägrat göra sig av med cykeln eftersom det var ett minne av hennes pappa. Pappan lagade cyklar här i Månkarbo när hon var ung.
Vilken cykeltur.

Födelsedag och sjukdag..

Vilken helg. Började i fredags, Melissa fyllde 15 år då. Hade inte köpt någon födelsedagspresent utan skulle in till Uppsala på förmiddagen. Startade dagen med att göra toast till Melissa , Matts och jag väckte henne med inte så vacker sång. Matts dålig men gick och jobbade . Själv åkte jag till Uppsala för att köpa mobilen hon skulle få. Naturligtvis hade affärerna inte öppnat när jag kom . Inget öppnar före kl 10. Men sen var det bara att hitta bästa mobilen till bästa priset + lite andra presenter.

Hem med buss, ut med hundarna sen kom mamma och pappa för vi skulle vidare till Tierp och handla. Handlade i Tierp , hem , städa och förbereda för gästerna som skulle komma och sova över hela helgen. Matts kommer hem från jobbet tvärdålig. Bara att inse att jag skulle få ordna Melissas födelsedagsparty ensam.
Sen fortsatte helgen i ett galet tempo för mig, Matts liggande hostande och ömklig i sovrummet.
Melissas födelsedag och helg ordnade sig rätt hyfsat iallafall.
Tur man är hyggligt stresstålig.
Matts ligger fortfarande sjuk och tycker vi kvinnor är orättvisa som påstår att karlar är gnälligare än oss. Men jag vet inte jag, om det är så fel.